Alltså jag förstår mig verkligen inte på min egen kropp. De senaste två åren har jag slutat med fotbollen och slutat träna sjuttioelva gånger i veckan. Nu nöjer jag mig med cirka 3-6 pass i veckan, så självklart har jag gått upp några kilon sen mina "bästa dar". Dessutom har jag blivit äldre. Och av min egen uppfattning så har jag även börjat gå upp lite lättare än vad jag kunnat göra förut. När jag var liten var jag alltid "benranglet". Jag åt så mycket tills jag nästan spydde, utan att gå upp ett enda kilo. En standarddag var frukost, mellanmål, lunch, middag, middag, kvällsmål. Och alltid rejäla portioner. Tränade varje dag och var konstant hungrig. Tio minuter efter en rejäl måltid började hungern smyga sig på igen.

Nu är allt det borta, förutom att jag ofta är hungrig. Så självklart försöker jag väl hålla någorlunda koll på vad, eller egentligen hur mycket, jag trycker i mig. Visst, en eller två hamburgare slinker ner allt för ofta men fine - man lever bara en gång och då ska man få unna sig. Så länge jag inte går upp typ 10 kg, då kanske jag måste börja ändra på kosten. Men tills dess äter jag vad jag vill.

Så nu till julen hade jag bestämt att jag får äta så många kakor och så mycket julmat jag vill. Jag ska verkligen unna mig allt. Sen i januari, februari får jag väl bara "springa bort det". Självklart åt jag vad jag ville. Och nu när jag ställde mig på vågen för någon dag sen visade den -2kg av min nuvarande vikt, och typ -4kg av den förväntade vikten efter jul. Jag förstår verkligen inte! Ibland när jag tränar som en tok och inte äter speciellt mycket så väger jag mer än när jag inte tränar och äter massa onyttigt. 

Åhh, jag som hade planerat så länge att åka slalom/snowboard idag! Det såg ju till och med lovande ut när de endast hade lovat några ynka minusgrader till skillnad från hela veckan, då det varit minst tjugo varje dag. 

Nu när jag tittar ut är det blåsigt och mörkt ute. Och tänk hur blåsigt det kommer vara högst upp i backen då? Men och andra sidan är det ju hyfsat varmt ute, så blåsten kanske inte borde vara några problem, eller? Åh, så svårt att ta beslutet om man ska åka eller ej. När man är där kanske man ser att det absolut inte går och då har man liksom slösat bensin och tid i onödan. Så kanske bättre att ta det nu till veckan istället...

...Men jag vill ju så gärna! Jag är en väldigt aktiv person som måste få någon form av träning för att jag ska fungera korrekt. Innebandy, utförsåkning, gymmet, ja någonting. Bara så jag ska få bli slut och matt i kroppen. Då blir jag nästan piggare! Konstigt hur det funkar det där.

Ibland vill jag bara vara en vettig och bra människa. Jag vet/tror att säkert över hälften av mina så kallade "kompisar" inte ser mig som så. Men med en sån personlighet kommer så många goda åsikter och känslor. Och med för mycket känslor tycker jag det bara pendlar upp och ner. Man kan bli jätteglad och lycklig, men lika fort kan det vända så man blir sårad och börjar fundera alldeles för mycket på livet. De tycker säkert de får ta mycket skit, men det får vi alla! Bara att visa väljer att älta det och låta sina känslor styra alldeles för mycket. Andra låter det bara vara, soper det under mattan och går starkt därifrån. 

Det är lite svårt det där. Att om man gråter är man svag, eller är man det? Jag personligen tycker inte man behöver visa allt man tycker och känner. Däremot ska man SÄGA vad man tycker och känner. För alla relationer baseras ju på tillit och att man ska bry sig om den andra personer, så där hjälper det inte att vara tyst. Det jag menar är att man kanske inte ska överanalysera allt i minsta lilla detalj, som känslosamma personer gör. De skriver om sitt liv och hur de behandlas, men fine, i 9 av 10 fall är det dom beskriver sånt som vanligtvis händer i en tonåringsliv. Det är det dom inte fattar.

Lyckligvis är de ju smarta och vettiga människor så det kan de leva på. Men jag förstår mig inte på såna personer. Visst, nu kanske jag är extremt åt motsatt håll, men jag känner även några som visar känslor öppet och på en godkänd nivå, så hopp finns ju alltid kvar. Det är även intressant att kika upp vem de har som förebilder, vilka deras föräldrar är osv. Det är slående hur lika vissa är, så man kan ju lätt se var personerna i fråga fått sin personlighet och moral ifrån.

Ja, jag vet att jag är en kall och okänslosam person. Så tror inte ni behöver påminna mig om det fler gånger.

Det finns lite regler som är typiskt mig:

1. Om det inte gynnar mig också så ser jag oftast ingen anledning till att göra det.

2. Jag trivs väldigt bra själv. Anledningen till det har jag börjat fundera på först nu, men det kanske är för att när jag är själv är det bara jag som bestämmer och det är så lugnt och skönt.

Jag måste bra poängtera att jag älskar min familj, pojkvän och vänner ändå. Det är bra att de finns i mitt liv och lyser upp min tillvaro. Men när det kommer till åsikter och om att vara känslosam etc, då är jag helt enkelt inte det. Acceptera eller dra liksom.

Jag verkligen älskar min lillasyster kloka kommentarer om pengar nu för tiden. Den senaste hon drog var när vi pratade om att det är bra att vi har extrajobbat medan vi går i skola - och på så sätt tjänat några tusenlappar extra i månaden än vad de "vanliga" skolungdomarna gör. Då kläckte hon ut sig något i stil med: "Ja, då tjänar jag ju pengar. Det är det bästa som finns", i ett väldigt lyriskt och euforiskt tonfall. 

Det lät väldigt roligt på grund av det tonläget hon använde på den sista meningen. Men det stämmer ju faktiskt. Talestättet att lycka inte kan köpas för pengar stämmer nog inte. Om man har pengar blir man lycklig, i allafall jag och hon. Sen tror jag absolut att det inte är bra att ha för mycket pengar så man kan köpa precis allt man vill. DÅ blir man olycklig. Men känslan i att få lite mer pengar då och då och verkligen kunna unna sig det man vill, det gör en lycklig.

Att man kan bli så frustrerad. Hur ska man kunna, på ett trevligt sätt, förklara att första kedjans sämsta speldag är som tredjekedjans bästa speldag. När "de som blir bänkade hela tiden" spelar sin livs bästa match och är på topp så är de fortfarande inte lika bra som första kedjan spelar normalt. Så är det när det inte finns så många lag att välja på så att alla måste samlas i ett och samma. Så nej, det är inte konstigt att första kedjan aldrig blir bänkade om dom gör en dålig match. För om dom gör en dålig match så gör dom 1 mål och släpper in 0. När andra/tredje kedjan gör en bra match så gör dom kanske 2 mål men släpper då ändå in 3. Så ja, vilken kedja ska vi ha inne om vi vill vinna? Det är inte så konstigt att det är samma personer som oftast blir bänkade när vi går ner på folk. Huvudsaken är ju att alla får spela match och att man i tredje period går ner på två kedjor för att det ska bli tempo, mer mål och mindre insläppta. Sedan får man utvecklas på träningarna tills man slutligen är så bra så att man producerar mer än släpper in bakåt. Slutsnackat.

Om man inte börjat fundera på julklapparna är det hög tid att börja göra det. Det är drygt en månad kvar till jul, men om man har lärt sig något från föregående juletider så är det ju att de sista veckorna alltid går som snabbast. Man tänker att man kan spara julklappsköpandet till de sista veckorna, men sen så står man där de sista dagarna i ren panik över att det fattas tre eller fyra julklappar fortfarande.

I mitten på november köpte jag min första julklapp, till min lillasyster. Sen har det stått still ett tag, men det är för att jag inte varit i stan under veckan. Men då har jag inte gjort ingenting för det, utan jag har klurat på vad jag ska köpa till alla så jag vet det under nästa stanbesök som förmodligen sker denna vecka eller nästa. Har kommit på vad ungefär hälften ska få, vilket är bra till skillnad mot förra årets planering. Dock tycker jag det är så jäkla svårt att köpa till killar och äldre. De säger inte vad de vill ha eller så säger de att de inte behöver något speciellt. 

Aja, får klura på det några dagar till och sedan ger jag mig ut på jakt efter julklappar. Wish me luck.

Efter att ha läst ett x antal inspirerande tränings- och hälsa-bloggar så är jag nu mer motiverad än någonsin att göra en förändring. De senaste två veckorna har jag börjat ändra på träningen. Alla muskelgrupper skall gås igenom under veckan och det ska gärna vara 1-3 konditions/cardio-pass. 

Jag har tränat ganska så ordentligt tidigare eftersom jag är en väldigt aktiv person. Dock är ju kosten minst lika viktig, om inte mer, för att man ska se resultat. Så nu tänkte jag börja ändra kosten också. Från att ha ätit vad jag vill och när jag vill så ska jag nu testa att börja dagen med en proteinshake istället för vanlig frukost. Det ska göra mig piggare och ge mig en stabil blodsockernivå under dagen. Eftersom jag inte vill gå ner något i vikt (förutom 1-2kg) så ska jag fortfarande äta vanlig lunch, middag och kvällsmål. Dock ska jag skippa max-maten! På söndagar får jag äta vad jag vill, vilket även inkluderar mackor osv till frukost, men under vardagarna ska jag hålla mig undan från godis, skräpmat osv.

Sen kan man ju även göra småsaker i kosten som ändå betyder ganska mycket. Jag har tidigare ätit ganska mycket mjukt bröd, vilket jag lätt skulle kunna byta ut till ett ägg, ett knäckebröd med keso, kvarg eller gröt. Det är bara det att jag aldrig tänkt på att jag kan göra det. Jag är invan med att ta ett rostat bröd med ost till kvällsmål. Dessutom ska jag nu börja ta mindre portioner när jag äter. Och kanske sen, om två timmar, ta ett ägg till mellanmål innan nästa större måltid är. Det ger ingenting att äta två stora portioner och bli proppmätt direkt. Bättre att äta små lagoma portioner och då några fler portioner under dagen. Jag har redan börjat testa det och känner stor skillnad direkt.

Och som vi gjorde i fredags när vi var sugna på lite fredagssnacks. Vi dippade gurk- och morotstavar och åt nötter. Visst, dippen är ju inte så nyttig, men det var ju en liten förändring som säkert gör mycket. Grönsaker är ju mycket mycket bättre än chips. Så jag ska helt enkelt börja tänka på små saker i min kost som lätt kan förändras utan att jag själv tycker det är "plågsamt" att äta det andra alternativet. Nyttigt behöver inte alltid var det äckligare alternativet. Och nu ska jag ju inte vara sådär superstrik med min kost utan jag ska ju äta det jag vill äta och inte tvinga mig på någon äcklig diet. Jag vill ju som sagt inte gå på någon superdiet, utan jag tycker att min nuvarande form nästan är som jag vill ha den. Ska droppa lite i fettmassa och ersätta det med muskelmassa istället, så min vikt kommer ju ligga på det samma.

Jag och M kroppsscannade oss för en vecka sedan för att ta reda på vår vikt, fettmassa, muskelmassa i olika delar av kroppen osv. Vi har två prov-veckor på oss nu och sedan ska vi scanna oss igen. Spännande att se vad resultatet visar då. Återkommer med resultaten!